funderingar kring förmiddagskaffit
det är konstigt att ha en blogg.
det är konstigt att jag vill skriva om saker, vill berätta om saker för människor på det här viset.
det kanske är självupptaget? jag vet inte. men jag vet att jag har ett himla behov av att skriva ner nästan allt jag gör och tänker.
som att jag inte existerar om jag inte skriver ner att jag faktiskt gör det.
allt publicerar jag inte heller här förstås. det vore vansinnigt.
men ändå. iochmed att jag skriver ner allting så FINNS det ju där. för alltid på något vis.
det man inte vill att folk ska veta ska man låta bli att skriva ner.
hur som helst.
den här bloggen.
jag har låst mig lite här. det finns så mycket jag tycker och tänker och vill skriva här. men jag vågar inte, för jag vill inte skämmas för det senare.
jag vet att det är en idiotisk tanke och att man inte ska bry sig om vad folk tycker.
men man bryr sig ju ändå tänker jag. hela vår existens går väl lite ut på att få bekräftelse av andra. leva i grupp.
känns lite som att de som inte bryr sig vill ge intrycket av att de inte bryr sig men får panik om folk tror att de bryr sig.
förstår ni hur jag snurrar in mig?
men nu har jag i alla fall bestämt mig för att vara ärlig.
att försöka att inte bry mig så himla mycket om vad folk tycker om den här bloggen.
här är en blogg.
och den är jag.
på något vis är det ju så.
jag vill på ett vis inte vara en människa som vräker ur sig alla känslor på en blogg.
men varför tycker jag att det är dåligt?
jag behöver uppenbarligen vräka ur mig känslor någonstans, och då kan jag väl lika gärna göra det här.
i det öppna. så folk vet vem de har att göra med.
givetvis kommer jag väl fortfarande inte skriva allt jag funderar över här. men jag vill att jag ska kunna göra det.
så det skriver jag nu här att jag ska sluta upp med att känna mig låst vid någon jävla bild av mig jag vill att folk ska ha. tyck som ni vill. tala gärna om det så jag vet bara.
ah.
kommer jag radera detta senare? det är frågan.
hamnar i sockerskålen i alla fall.
En sådan dag
Bara en sån sak som att jag och min lillebror tittar på tv och har roligt tillsammans. Vad är det om?
I övrigt är Suss på ön igen. Så fint. Firades med Hedbergsfika. Som alltid på onsdagar. Mhm.
Och julmust. Bästa grejen.
minneslapp.
idag har varit en helt otroligt bra dag. den här vardagsdagen är den bästa vardagsdagen. om alla mina vardagar hade varit som idag, då hade mitt liv varit det perfekta livet.
det har inte hänt något särskilt egentligen.
bara himla fint.
vaknade, gick och köpte hallondryck, hängde på biblioteket och drack hallondrycken/åt bananer/pluggade/pratade med malin, fikade med erik, köpte hockeypulver, gick till lindex och hittade eriks allra bästa kofta, väntade på bussen med erik och sen kom jag hem till en pratglad pappa. måste komma ihåg sådanahär dagar.
nu dricker jag te och ska slå mig ned framför glee eller något annat dåligt, och sen ska jag sova så gott jag kan för imorgon kommer hemtentan och jag har inte nådig ångest inför den.
adjö!
två saker som gör mig glad.
Nummer ett:
Nummer två: När jag tänker tillbaka på studenten, vi åkte på flaket och dansade till efterfest med magnus uggla. Jag sjöng med allt jag kunde och sen när jag vänder mig om för att dansa med någon så sjunger Hanna med och kan varenda ord. Ett fantastiskt ögonblick. (Hon kanske mimade)
and a thousand times a day the yellow lights turn red.
fick världens finaste avslut på en väldigt fin födelsedag. mamma kom hem med makroner från ladurée och pink lemonade för att fira min nittonårsdag. helt otroligt bra tycker jag.
Mösspåtagning.
om tio minuter ska jag cykla till bussen för att åka in till stan och gå på mösspåtagningsgrejen i almedalen/mösspåtagningsfest/utflyttningsfest.
jag är klädd i svart för jag sörjer mitt liv, men som ni ser på mitt röda läppstift är jag väl ändå lite pepp,
(sluta läsa här om du inte gillar klyschor)
pepp på början av slutet till livet som jag vet det.
hejdå och afghjlopåöplokjhgvmkijouhjbnklopiuhjbN!
En snygg kille till folket.
Just nu är det här den typ näst snyggaste mannen jag vet. Han heter Marcel Castenmiller. Fler bilder av honom (och andra snygga killar som ni kommer tycka ser ut som tjejer) hittar ni på min tumblr.
(Annars har det här också varit en himla fin dag. Fast jag är konstant orolig. Men jag har ju hört att man blir orolig när allt blir bra. Bara för att det är för bra liksom.)
jag är så glad att jag spricker!
skulle kunna skriva flera kilometer text just nu, men det ska jag inte. ska försöka fatta mig kort.
bilden ovan är olivias ( hon finns länkad här bredvid ), och den är från en lp-kväll för nästan ett år sedan. mitt hår är galet och trevligt.
min mamma hade lagt fram per morbergs bok till mig när jag kom hem. det finns bilder på en ung per morberg. en per morberg i min ålder. jag är salig.
jag bakar hannas cafés godaste kaka och den har precis kommit ut från ugnen och ser jättefin ut.
och jag hade världens roligaste fredagskväll med vin, las ketchup, veganmiddag, shakira-rappakalja och världens finaste kompisar.
nu får det räcka med gladheter.
i lördags var vi på klubb kaka och dansade till musikallåtar och det var fint
och det var magenta och riff raff, chicago-kvinnorna ( iih förlåt jag har glömt era namn ), pochahontas och legally blonde.
matildas bild!
I've been making a man, with blonde hair and a tan.
musikalkakepeppen! på lördag går jag och hanna till musikalkakan utklädda till syskonen och älskarna riff raff och magenta. det kommer vara fabulöst.
( magenta är kvinnan med stort rött hår och riff raff är mannen med långt blont hår och flint )
Konsten att förlora är inte svår att lära.
The art of losing isn’t hard to master;
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,
Lose something every day. Accept the fluster
of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.
Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.
I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three beloved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.
I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.
– Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) a disaster.
bra och viktiga grejer från min facebook-logg.
det är verkligen dags för ett sockerskålsinlägg.
åååh. jag kommer aldrig sluta älska honom. han är så rolig och bra och man vill bara lyssna på honom i evighet.
finkusiner ( och jag förstås )
i never fall apart because i never fall together
mm.
avslut.
haha alltså, ännu en bra kväll. kulturnatten är ju alltid bra, men denna var bäst hittils. ska snart sova, men inte riktigt än.
emil jensen, vernissage, palissaderna och mcd. inte helt fel.
mm. brabrabra. puss.
emil jensen, vernissage, palissaderna och mcd. inte helt fel.
mm. brabrabra. puss.
en instickare.
väldigt mysig kväll. först galetter på crêperiet, och sen öl och musik ( Vera & CO? ) på Nunnan. Och så en snabbträff med David. 100% mys.
eller så åker man på klockan tre-fika hos fin-kusinerna.
"Oh ... did I lose it, dears?!"
jag har använt den här bilden tidigare tror jag. men vem bryr sig. idag skulle han ha blivit 65 år. brian har skrivit fint till och om honom här.
och jag har haft en fin måndag med svårsvårsvåra livsfrågor på filosofin, lunch på stan med systeryster och så har jag börjat sticka häl på mina sockar. + massor av SATC såklart.
bisous!
Oh loverboy!
Haha. Alltså. Den här scenen får mig alltid att le eftersom att jag direkt tänker på Erik och Amanda som framför det här dagligen när vi går i skolan. Tänker be om en uppvisning direkt efter uppropet på tisdag.
