viktigheter.

ibland kan jag vara väldigt pretentiös och självgod och jobbig. lite så att jag skäms. som förra inlägget. 
rödhårig och konstvetenskap och cape. herregud. vem tror jag att jag är. 
tänker jag ibland om mig själv.
det ska jag sluta med. för jag gillar min cape och jag gillar att läsa konstvetenskap.
men jag gillar också att äta en hawaii från en riktigt sunkig pizzeria, en såndär med burkskinka och burkananas och inte är det minsta krispig i botten utan som slokar när man lyfter upp en bit. jag gillar mina mormorstrosor. inte fina mormorstrosor, utan bara jättestora vita trosor. 100% bomull av dålig kvalitet som liksom töjer ut sig under dagen. 
och jag gillar att ligga framför tvn och titta på little people, big world, gilmore girls, the ex-list och jersey shore.
och ändå duger jag precis som jag är. 
 

Riktigt superviktiga grejer.

Hörrni. Om ni inte har tittat på den här videon än, gör det. Jag vet att man inte orkar, men det är värt er tid, det är värt allt.
Jag hörde talas om L.R.A första gången i nian, men hade glömt bort det. Det är lätt hänt att glömma, men sådanhär får man inte glömma.
Jag har precis köpt ett kit, och det tycker jag ni också ska göra.
Hjälp till!
(jag har läst kritiken också vet ni.)
( och tillägg nu när jag har pratat med erik: jag vill inte göra mig viktig eller duktig. det handlar faktiskt verkligen inte om det. det handlar om att folk ska se och typ att jag kunde köpa ett kit så då kan ni också köpa ett kit för det är inte groteskt dyrt )

människor som gör mig trött och arg och ledsen:

  • människor som är rasister.
  • människor som är homofober.
  • människor som inte är feminister.
  • människor som tycker att vi inte borde ha ordet hen och säger att det kommer göra att våra barn blir störda och ostabila.
  • människor som har bestämt och som tycker att det är bra att människor som byter kön automatiskt blir steriliserade.
  • människor som investerar i vapen/sex/barnhandel.

det är bara ett axplock av saker som gör mig helt otroligt upprörd. jag kan inte förstå. och jag skulle inte klara av att folk förklarade varför de är emot heller, för jag tycker att det är så otroligt jävla idiotiskt. ingen diskussion.


råd från en klok kvinna till mig, och från mig till er:

  • håll fast i drömmarna och släpp inte taget.
  • gör det du vill göra, sök skolorna du vill söka och sikta på att flytta dit du vill flytta. det blir bara möjligt när man gör det möjligt.
  • tro på dig själv. du är ju så jävla bra.
  • lyssna inte alltid på andra. man kan inte lyssna på alla människor som säger: men det där blir ju svårt, klarar du verkligen av det, JAG skulle aldrig våga göra något sånt. för om alla lyssnar på det så finns det snart inga ambitioner kvar i världen.
  • tro på dig själv. tro på dig själv. tro på dig själv. och även om du inte tror på dig själv, och inte vågar söka det där jobbet eller den där skolan för att du tror att du inte är tillräckligt bra: sök ändå. du är bra. låt ingen säga något annat.

självklarheter.

sitter här och är avundsjuk på alla som lever mycket mer spännande liv än jag. tänkte jag. sen insåg jag hur jag satt och var så jävla trött på att jag alltid är avundsjuk. gräset är alltid grönare på andra sidan och jag kan göra mitt liv till det jag vill.
och ni också såklart.

det här med människor.

jag är arg. jag har precis haft en hetsig pratstund. det var inget bråk, det var mest jag som var hetsig.
men jag kan inte förstå hur folk fortfarande tror att folk från andra länder har "ett annat temprament" eller vadfansomhelst. jag blir så arg och frustrerad och arg att jag inte ens kan skriva vad det är jag vill skriva. jag borde kanske lugna ner mig, men det går inte.
rasism är det värsta jag vet. all rasism. särskilt folk som säger: jag är inte rasist, men det är en kille i min klass som är dum i huvudet och han är utlänning/invandrare/svart. vad har hans ursprung med något att göra? vad spelar det för roll om han kommer ifrån turkiet eller england, egentligen? det handlar om våra fördomar som vi projicerar på folk. det är bara det att vi har bestämt oss för att till exempel "turkar" är dumma i huvudet, har kort stubin och när de har svårigheter med språket så hånar vi dem och kallar det för blattesvenska. vadfan känner jag bara. samma sak skulle aaaaaaldrig hända om personen kom ifrån frankrike. även om han var dum i huvudet, hade kort stubin och svårigheter med språket skulle ingen benämna honom som utlänning. och det gör mig så jävla arg. att det är skillnad på folk och folk.
för det är det inte.
( och det kan hända att jag skriver till något här snart, men nu är jag så upprörd att jag måste sluta ).
.                                     .
jävla smygrasister.

vuxenpoäng.

har precis betalat min första räkning. herregud. ( för er undrande, det var inget värre än en studentmössa )

om jag har gjort någon ledsen ( jag har dåligt samvete helt plötsligt )

men åh. stånk och stön.
nu har jag haft för mycket ledig tid ( har inte gjort något vettigt förutom att skriva loggbok ( projektarbete dårå ), sätta in foton i album och startat en tvättmaskin ). har alltså kommit att tänka på mig själv.
ibland pratar jag för mycket. ganska ofta. tänker inte efter innan, och så säger jag elaka saker om någon, saker jag kanske menar i stunden men som liksom inte har NÅGOT med min uppfattning om den här personen att göra, eller när jag ska vara duktig och säga kloka saker ( som jag antar att bara jag tycker är kloka + att jag mest tar det direkt från typ GA eller SvD.... ) om världsliga grejer. och jag hatar när jag gör sånt. jag hatar att jag är en sån viktigpetter. men så tänker jag att det gör inget att jag är såndär, för det är inte som att jorden kretsar kring mig och blablabla. men det spelar ju roll. för när jag säger sånt så tänker folk annorlunda om mig. och jag vill inte att folk ska tycka att jag är dum och elak och viktigpettrig.
summa summarum: börja tänka innan jag talar, och när jag vill prata om människor/viktiga saker bör jag i god tid innan ha skrivit ett litet politiskt korrekt tal eller dyl. så jag kan känna mig lugn i att ingen kommer bli stött eller så.
förlåt okej?

gamla grejer som ändå är väldigt viktiga


bra formulerat, argt inlägg.

kan människor sluta gnälla över att deras spotifytimmar tar slut? herregud, köp unlimited om du nu inte har någon som helst musik på din dator, eller inte har några skivor. sluta vara så snåla, låt bli att köpa två h&m-linnen så klarar du det. gud vad irriterande ni är. och snåla. SNÅLA I TELL YOU.

visdomsord.

det är bra att ta ut glädjen i förskott, för om det inte blir som man hoppats så har man i alla fall fått vara glad, och blir det som man hoppats så blir det dubbel glädje.


något som inte handlar om snygga killar ( fast kanske lite ändå )

jag fläker ut mig så hemskt på internet.
kanske för att jag vill att folk ska se att jag faktiskt VILL.
jag är bara så jävla rädd för att göra fel. för att folk ska säga: nej, jag gillar inte dig.
jag VILL vara social, glad, träffa nya människor. men jag kommer inte längre än till själva stirra-på-folk-delen.
vilket jag antar är rätt synd, för jag tror att om jag faktiskt tog kontakt så skulle människor kanske gilla mig.
jag vet inte? jag är väl ganska trevlig, ganska rolig. väldigt galen, passar nog bara somliga. men ändå.

och så sitter jag liksom hemma och tänker att: imorgon, då jävlar. då ska jag le mot den, säga hej till den.
det vågar jag inte.
för jag är rädd att misslyckas. och jag tror att jag typ inte är den enda som faktiskt är rädd för att misslyckas. och vadfan ska man göra om man vill göra något men verkligen inte vågar?

jag vet inte.
jag har börjat skicka typ mail till ställen. och några personer, utan typ till Beckmans ( för lite frågor om utbildningen jag vill gå sen och jag vet inte varför jag tycker det är en stor grej, men det är det för mig ), till människor ( som inte är så nära mig ) som inspirerar mig. Typ Odd-Molly-Per.
och jag tror att det är en bra början. även om det är jävligt mycket ingenting.

hur som helst så ber jag någon ge mig lite mod. jag behöver mod.

dröm i färg.

i tre nätter och två dagar har jag funderat. och det kommer bli fler.
men vet ni? det jag drömmer ska bli sant.
jag vet, jag är naiv. men det går inte att tänka så. tänker man: nej, det här går inte.
då går det inte.
man måste göra saker för att det ska hända något, och man måste utveckla allt från något.
en dröm, blir en tanke som gror, blir lite sporadiskt sökande på internet, blir en plan, blir ett liv.

jo, hehe, ni fattar kanske inte men jag tror jag har kommit på vad jag vill göra med mitt liv.
det kommer bli jättesvårt, och jag vågar inte säga det till någon för alla kommer titta på mig och säga med medlidsam röst: jamen det låter jättefint.
jag kommer vara så liten. men då får det vara så.
och om jag sen slutar med skyhöga studielån, inackorderad hos en galen man, ätandes knäckebröd och nudlar och jobbandes på seven eleven, så får det väl vara värt det.
det är som med kärlek.
man måste göra det helhjärtat.
rusa in i det, låta alla negativa saker bli mindre för att man älskar det man gör. man får inte tveka, för tvekar man så blir det inte.

och jag värderar ingenting högre än något annat, och jag vill inte ge någon prestationsångest ( haha jag vet att ingen får det utan att ingen tror att det kommer gå ), men jag klarar inte att tänka på min framtid på något annat sätt just nu.

det ska gå.
alla kan bli det de vill ( med vissa undantag blabla etc etc ), men man får jobba för det. hårt. gråtandes.

men, dröm i färg mina vänner.

lyssnar på balladlistan.

jag funderade på att skriva ett politikinlägg här, efter att ha läst blondinbellas blogg för första gången på evigheter och fått ont i magen av hur bortskämd ( i en annan mening än att hon får allting av sina föräldrar, men hon verkar lite verklighetsfrånvänd ) hon verkar. jag har liksom aldrig tyckt att hon har varit blåst, utan att hon har varit en bra förebild och riktigt cool. för mig har det inte spelat så stor roll att hon har varit moderat, eftersom att det egentligen inte spelar någon roll vad man röstar på, sålänge man är en schysst person. förrän hon skriver saker som bara visar att det enda hon bryr sig om är pengar. jag skulle tycka att det vore ashärligt att få ett bra jobb, inte behöva skatta så mycket, och leva bra och gott. men så kan jag liksom inte låta bli att tänka på kroniskt sjuka, ofrivilligt arbetslösa och såna. ska de få lida för att jag ska kunna bli rik och " beställa in skaldjursplatån, en flaska champagne och sen ge lika mycket i dricks " ?
hallå?

we'll buy some drugs and watch a band, then jump in a river holding hands

får dåligt samvete över saker jag gjorde alldeles impulsartat i somras, som jag nu ser har kommit fram till fel personer. förlåt. det var ju inte meningen. jag var bara avundsjuk och fruktansvärt omogen.

jag kom att tänka på beach 2011...

hej, jag heter andrea. jag är tjock. ( hej andrea! ) 
och jag skäms inte över det.
ibland tycker jag det är jobbigt.
men för det mesta kommer jag över det. jag ser ut såhär just nu, och så är det bara. jag tänker inte strunta i simningen nästa vecka bara för att jag ska visa mig i bikini.
inte för att någon har sagt något. men så är det i alla fall.
jag tror inte att jag någonsin kommer bli smalsmalsmal. på sin höjd sådär normalviktig. men målet med mitt liv är inte att väga under 50 kg. det finns liksom viktigare saker att lägga energi på.
sen får det ju inte gå överstyr.
men jag tycker, på riktigt, hur klyshigt det än må vara, att alla är fina som de är.
sen är man inte alltid nöjd med sig själv och hur man ser ut, men det är synd att skämmas, och låta sådana tankar ta överhanden.
istället får man glädjas över små saker.
som att på acne archives finns det många 42or, och det är bra, för det passar mig.
jag förväntar mig liksom inte att alla ska tycka som jag. okej.
men det vore fint om vi kunde sluta skämmas över att vi är feta/beniga/för långa/för korta/för håriga.
sen om man vill träna så är det ju bra för kroppen, och det är ju viktigt att äta bra, bara man inte hela tiden tänker på vad vågen ska visa för siffror nästa måndag eller om man kan knäppa sina 5 år gamla jeans.

puss.


Upprörd.

Du kan ju inte skynda på kärleken.

Ignorera tidigare inlägg om hår.
Jag måste väl förtusan kunna bestämma själv över mitt hår. Herregud.
Jag måste återta kontrollen över mitt liv.

Har läst en grej som gör mig så fruktansvärt upprörd att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Katerina Janouch talar om hur vi slipper bli våldtagna.
Alltså, jag vet att det är en fin tanke. Det är viktigt att vi tänker på vart vi går och att folk vet vart vi är och så vidare MEN vi ska inte behöva göra det. Sjuka jävla skitvärld. Det är liksom inte Katerinas fel, men själva tanken känns så omodern. " Flickor skydda er så att pojkarna inte kan göra brott, de kan inte låta bli. "
HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ.
1. Alla killar är inte våldtäktsmän/överfallare/mördare.
2. Alla tjejer är inte offer, och borde inte gå och behöva vara rädda.

Och alltså, det finns en rätt vettig kommentar under det där inlägget, som är på Katerinas sida och som påpekar att om man vill bo i en stor stad så kommer det alltid finnas våldsamma människor och man får lära sig att leva med att man inte kan besöka alla ställen sent på kvällen, efter mörkrets inbrott etc etc.
Visst, visst, visst.
Men det får mig ändå att känna: VADFAN.
En tjej ska kunna vara hur full som helst, gå runt i bara stringtrosor och kokarder på bröstvårtorna, mitt i natten på någon oupplyst stig utan att hon ska bli överfallen. Egentligen. Så funkar det inte. Men i en fin drömvärld.
Men i en fullt realistisk värld så ska en tjej som har befunnit sig i detta tillstånd och blivit utsatt för en våldtäkt inte behöva FÖRSVARA sitt beteende. Nej är nej.
Och förresten är det tramsigt att påstå att om en tjej inte har yttrat ordet NEJ så var hon med på det.
Idioter.
Alla är idioter.
Inklusive mig själv.

Borde beställa hem förstklassig Absint ( nu menar jag riktig, hallucinationsframkallande, grön grej ) och sitta på mitt rum, prata med brevlådor och måla fantastiska tavlor, utan kontakt med omvärlden.

Adjö!


te-törstig

Jag har tamigtusan börjat tröttna på internet.
Det går att få reda på vad som helst. Man behöver inte längre prata med personer för att lära känna dem.
Och jag kommer aldrig kunna bota (?) mitt bekräftelseberoende om jag ska fortsätta med det här.
Det måste jag tänka på.

tänk.

Förresten tycker jag att folk som anser att deras åsikter är de enda riktiga och föraktar dem som inte tycker samma är idioter. Det är min åsikt. Så då kommer jag ju hata mig själv. Fast nä. Men ändå.
Man är inte coolare för att man lyssnar på obskyra band, eller använder konstiga ord som obskyra eller kan måla fina tavlor, skriva böcker, springa 1 mil på 40 minuter, måla naglarna utan att det blir kladdigt på högerhanden om man är högerhänt ( eller vice versa ). Vadtusan. Alla är vi lika mycket värda. Tills man börjar göra saker som kränker andra. Så är det. Tycker jag.


för att mätta allas magar

jag vet att alla är så otroligt nyfikna på varför jag inte var i skolan idag, och för att stilla allas nyfikenhet och göra så att folk kan sova inatt ska jag tala om precis vad som hände. ( och jag vill verkligen inte ha någon jävla ömkan eller någon som dömer mig, för då spöar jag er )
jag vaknade och tänkte typ oj vad jag känner mig konstig. och sen klev jag upp och typ hela jag skakade och det var så stört. och sen grät jag typ i 3 timmar och bara allt gjorde ont och det var skitläskigt. så jag gick ner till mor och sa: snälla sjukanmäl mig. vilket hon gjorde. ( det var typ efter 20 minuter ) och sen grät jag osv den resterande tiden. och när jag väl kom ner efter det där så kom jag på att det var Freddie Mercurys dödsdag. så jag grät lite mer.
jag tror att kombinationen krossat hjärta/stress och ångest över skolarbete/depp över gårdagens matteprov/pms tog ut sin rätt. men nu mår jag bra.
har spelat tv-spel hela dagen. och skrivit ett brev.
och nu dricker jag chailatte och pluggar franska + kokar risgrynsgröt.
jag mår bra alltså.
men så ni vet. och inte tror att jag skolkar. vilket typ alla tror jämt.

adieu!


nummer 2

skulle väl tillägga till det jag skrev igår ( och det här tänkte jag lägga till igår redan, men jag hann inte för far skulle ha datorn ) att självklart får JAG skriva emo-inlägg. jag är ju bäst.
nejmen, okej, om man någon gång är ledsen och förbannad på världen har man ju rätt att skriva det ( förresten hade jag kommentarer på mina emo-grejer = folk bryr sig om mig h3h3h3h3 ). men det där gnällandet varje dag.
ta tag i era liv då.

( jag är inte lika dryg som det verkar )


Tidigare inlägg
RSS 2.0