Toast of the town.

Åh så hungrig jag är.
Jag orkar inte laga mat, och mami och papi är upptagna. Får la ta en macka eller nått.

Rebecka och Caspian är här. Jag vet inte riktigt vad som händer annars. Jag har ätit glass. Haha vad värdelöst att skriva blogg :D

Yesterday

Ja hallå ja!

Riktigt dålig uppdatering på senaste. Måste se till att jag blir duktigare på det här. Och sen försöka vara lite aktiv med kommentarer och så, så man får några läsare också!

Har äntligen kommit hem! Vi på gotland har sportlov vecka nio och jag har inte varit hemma sen i lördags. Alltså skippade jag bowlingen idag och stannade hemma för att bara vara. Jag tycker ju såklart att det är kul att vara iväg och ha saker på gång hela tiden, men tillslut så vill man bara hem och träffa mamma och pappa.
Det känns som att flera veckor har gått här hemma, jag vet inte vad som är aktuellt i familjen liksom, och jag vet inte något om någon städning eller matlagning, så jag ligger lågt, det vill säga, på soffan!

Har " lånat " lite skivor av mamma och pappa, Beatles, Kent och Håkan Hellström. Ska se om jag kan komma över min kentfobi!


Have you ever seen the rain.

Åh gud!
Nu har vi spelat inför skolan. Jag hatar verkligen öppet hus kvällen. Men nu så är det över. Jag kommer aldrig mer vara delaktig i romaskolans öppet hus. Det gör mig faktiskt ledsen. Jag vet att det är långt kvar på terminen, men för varje händelse så känner jag att det är någonting jag aldrig mer kommer få uppleva. Jag tänkte på det hela juldiscot. Det var liksom sista gången man dansade som en galning i romaskolans gympasal. Sista gången man försökte få Lennart att gå på att man hette Josefin Larsson som går i 7B för att få en extra läsk. Sista gången man tillbringade flera veckor med att fixa en utstyrsel som passade in på temat. DET ÄR JOBBIGT. Och nu blandar jag tempusformer hejvilt! Men det här är inget blogginlägg som ska vara korrekt när det kommer till grammatik och stavning. Jag kommer sakna romaskolan som fan! Och jag vill att alla ska veta det!

Det är liksom här man har blivit "stor". Det är här man har vuxit upp och skaffat sig kloka åsikter. Det är i romaskolans korridorer jag har gått omkring med huvudet högt trots att folk har fnissat bakom min rygg och kallat mig jävla emo.
Jag blir verkligen galet ledsen nu. Men jag kan ju inte sitta och gråta på fritids.
Men ÅH! Jag kommer ALDRIG mer få en penna där hela min identitet sitter fastklistrad med tejp. Jag kommer liksom inte kunna sitta och störa mig på krigar-Lars när han upprepar allt femton gånger. Usch.

Men som tur är så är det fortfarande några månader kvar innan jag kommer gråta ögonen ur mig. Jag tror inte att det är värt att jag sminkar mig på skolavslutningen. Jag kommer bara se ut som en panda.

Som sagt så var det då öppet-hus-kväll. Det var trevligt, och våran elevens-val grupp uppträdde. Vi var kanske inte fantastiska, men definitivt inte värdelösa.  Tyvärr blev Göran jättestressad och ganska otrevlig. Inte så kul. Men han var väl nervös antar jag. Han behöver inte snäsa av oss för det. Det var väl ett slags betyg på Göran, hur han är som musiklärare liksom. Men, vi var ju inte dåliga! Och ingen tycker att han är en dålig lärare. Nejvars. Ibland alltså...

Nu ska jag gå och dricka lite vatten och sedan sjunka ner djupt i soffan och bara andas lite. Jag har varit på språng hela kvällen. Man blir så trött.

Jag bockar och tackar för mig :*

Crazy Things

Tänk hur konstigt livet blir när man är kär. Man blir så bubblig och glad. Och samtidigt blir man så lättsårad och lite deppig. Han är så svår den där. Han är fin. Så fruktansvärt fin. Har en konversation om människan med Olivia och jag kan ju citera mig själv:
" Fatta hur härligt det måste kännas att stå bredvid honom och ha hans arm runt axlarna och sin egen runt hans midja. Fy. Och så bara dra in hans parfym. För den luktar så inihelvete gott, "
Visst okej, jag är jätteful i jämförelse med honom. Men jag orkar inte bry mig. Jag struntar i det. Jag skiter fullständigt i vad alla tycker. Om det är rätt eller fel. Om jag kan fortsätta drömma eller om jag ska försöka. För jag är kär. Och det står jag för.

Låten crazy things av wig wam förklarar lite som jag känner mig. Lyssna lyssna lyssna.

RSS 2.0